Varje människa måste själv bestämma var och hur hon ska agera. För de flesta är det närapå omöjligt att agera inom alla områden där det skulle vara nödvändigt. Därför är det bättre att koncentrera sina insatser på områden där man tror att man kan uppnå något, så att man inte bara splittrar sig. Om man ser det så behöver ens handlande inte nödvändigtvis innebära att man arbetar politiskt. Ingen människa blir en sämre människa bara för att hon inte ser sin uppgift inom politiken.

Å andra sidan bör det andevetenskapliga innehållet inte avhålla någon från att ägna sig åt politik. Mycket skulle kunna komma igång i rätt riktning i världen om det skulle lyckas att föra in andevetenskapligt innehåll i politiken och i näringslivet. Även Kristus handlade politiskt för 2000 år sedan genom att avstå från att göra motstånd mot statsmakten. 

Läsarfråga: Det som den Store säger om antroposofiska sällskapet och två typer av antroposofer tycks mig stamma från det förgångna. Problemet idag är väl snarare att det är svårt för oss att finna den sköra balansen mellan att leva som en nutida samhällsmedborgare och samtidigt praktisera äkta, levande esoterisk skolning?
Den Store: Om ni vore er själva skulle det inte finnas någon obalans inom er. Äkta medborgarskap är levande esoterisk skolning. Även i tunnelbanan kan man vara en äkta antroposof!

Jag ser ett problem med de många olika roller som människan så gärna skapar åt sig. På morgonen älskare, till frukost pappa, sedan chef i fyra timmar, kollega en timma, fyra timmar chef igen, två timmar pappa, en timma fotbollsspelare, två timmar kompis. Onsdag kväll tre timmar antroposof. Söndag förmiddag två timmar kristen. Var någonstans finns jaget? Varför kan inte antroposofen spela fotboll och älskaren vara en antroposofisk kompis? På grund av samhällsmedborgarskapet?

Läsarfråga: Är Rudolf Steiners språk verkligen föråldrat? Jag uppfattar det tvärtom som ett framtidens språk. Det innehåller inte några suggestiva element och låter människan vara fullständigt fri, samtidigt som det utmanar den levande människans inre aktivitet. Består då inte uppgiften i att vi bör ge människorna – särskilt ungdomarna – en introduktion till detta språk, i stället för att så att säga modernisera språket på ett intellektuellt vis? Uttryckt på annat sätt: Handlar det inte om att utveckla en blick för formerna, att lära sig se anden som råder i dessa former och låta sitt eget språk befruktas av detta?
Den Store: Det vore mycket önskvärt. Vad gäller Rudolf Steiners språk är det så att många av de begrepp som Steiner använder inte längre är i bruk bland dagens ungdomar. Det finns säkert möjligheter att förklara för dem vad det ena eller andra ordet betyder. Men man kan även översätta dem. Det händer inget annat än det som sker när man översätter Rudolf Steiners verk till ryska. Ingen människa skulle komma på tanken att översätta dem till föråldrad ryska. Tiden går! Varför ska man då inte ändra böckerna även på tyska? 

Även det konstnärliga momentet är ett barn av tiden. Skönheten däri förblir. Trots detta är skönhetens uttryck annorlunda vid en annan tidpunkt. Betraktar man dessa verk utifrån en rent konstnärlig aspekt, så behåller bara den ursprungliga konsten originalets form. Den kan inte översättas. Även Shakespeare är original bara på sitt eget språk. Men andevetenskap är långt mer än bara konst. Kunskapen om den måste följa med tiden.