Vad
naturandarna säger om antroposofin idag
Vid en kvarn i
Nordtyskland pågår sedan en tid tillbaka viktiga samtal
mellan människor och naturandar. Detta har blivit möjligt
tack genom förmedling av en sällsynt begåvad kvinna,
Verena Stael von Holstein.
Här samtalar Wolfgang
Weirauch med den
Store, ett högt
andeväsen som vakar över kvarnsamtalen, och med vattenanden Echevit,
som bland annat har förberett samtalen.
Wolfgang: Hur ser du på
antroposofiska sällskapets nuvarande situation?
Den Store: Det vore bra om
antroposofiska sällskapet kom på fötter
igen.
Vad
betyder det?
Den Store: Antroposofiska sällskapet har
för närvarande problem med att finna sitt
jag. Det vet inte riktigt hur det ska vara.
Kan
du förklara det lite närmare?
Den Store: Antroposofiska sällskapet befinner
sig vid den punkt då det måste
avgöra om det ska uppträda värdigt och i mörk
kostym – bildligt talat – eller om det är dags att ta av sig
slipsen och dra på sig jeans och tänka mera på
handlandet än utseendet. För närvarande finns det
två tendenser i antroposofiska sällskapet. Den ena är
att skärma av sig; dessa människor vill tankemässigt
utforma och vetenskapligt förbereda allt mycket noga men anser sig
inte mogna att göra något i världen med antroposofin.
Därför vill de fortsätta att bygga ut sitt vetande.
Sedan finns det
andra som vill åstadkomma något i
världen med de många antroposofiska forskningsresultaten.
Dessa människor vill nå ett genombrott, de vill göra
något, de vill lägga av tvångströjan. De vill att
antroposofin blir livspraxis på ett mer omfattande sätt och
för ett bredare befolkningsskikt.
Vilken
väg är den riktiga?
Den
Store: Den
sistnämnda vägen
svarar mot den tid vi lever i.
Jag har det intrycket att
människorna har allt svårare att koncentrera sig, vilket
kommer till uttryck i det faktum att allt färre människor
förstår Steiners ord i böckerna. Vad kan det bero
på?
Den
Store: Texten
är inte
så svår men den
är till stora delar avfattad på ett språk som inte
längre är tidsenligt. Därför är det helt
enkelt att arbeta vidare som hittills, men ge Steiners resultat och
uttalanden en mera tidsenlig form.
Men egentligen är
ju Steiners språk inte så svårt att
förstå.
Därför måste det föreligga något hos
vår tids människor som gör att de knappt
förstår språket. Vad är det?
Den
Store: Mänskligheten
har blivit äldre. Även de
människor
som lever idag har blivit äldre.
När jag
läste Steiner i yngre år slukade jag nästan alla hans
böcker och tillägnade mig innehållet utan problem.
Varför kan människor inte göra det nu i större
utsträckning?
Den
Store: Dagens
människor behöver ett
språk som är anpassat till deras handlande. Vi har nu kommit
ungefär till mitten av den mikaeliska tidsåldern.
Mikaelsimpulsen är som starkast i denna fas och denna impuls
måste nu omsättas i handling. Skriftspråket
måste följa denna process. Språket måste bli
konkret och praktiskt. Det handlar om – återigen bildligt
uttryckt – att man skriver som man bakar bröd, och inte om allt
som har med brödet att göra.
Kommer antroposofiska
sällskapet att dö?
Den
Store: Nej, det
får
inte dö. Det kan inte
dö, för det är mer
än ni människor idag kan överblicka.
Är
antroposofisk meditation alltjämt meningsfull?
Den
Store: Om
människor
använder den är den alltid meningsfull. Inte heller bön
förändras. Meditation i antroposofisk bemärkelse är
en utvidgad bön.
Wolfgang: Är naturandarna nöjda
med dagens antroposofiska arbete?
Vattenanden Echevit: Nej,
antroposoferna är för lama. Ni
är duktiga på att tänka, men ofta saknas känslans
och handlandets mitt. Livet och upplevandet kommer till korta.
Antroposoferna träffas i sina grupper och talar med varandra om
många djupa andliga teman, men sedan går de sin väg
igen och stänger av
antroposofin.
Antroposoferna måste leva
antroposofi. Men det
gör alltför få. Ni borde hellre leva antroposofi
på ett enkelt sätt än inte alls. Det är
också illa ställt med dem som sitter i första klassen i
den fria högskolan för antroposofi och hör klasstimmen
för femtielfte gången men inte gör något av det.
Med dem händer ingenting, förutom att de gör klasstimmen
till en slags gudstjänst. Men en klasstimme är ingen
gudstjänst.
Vad måste dessa
människor ändra på för att komma till
handling?
Echevit:
Man borde
grunda en andra klass, det är på tiden.
Och om det görs på
fel sätt?
Echevit:
Då
kommer man att märka det efteråt.
Läsarfråga:
Ni
säger att vi antroposofer äntligen ska göra något,
inte bara sitta på våra möten och läsa och
diskutera. Är det inte till och med så att det inte är
medlemskapet som avgör om jag är antroposof, utan mitt eget
individuella handlande, in i minsta vardagsgärning?
Är det idag möjligt
att vara antroposof utan att vara politiskt medveten och
agera politiskt? Räcker det att be och meditera? Bör
antroposofer blanda sig i politiken? Både andlighet och
motstånd? Om inte, varför?
Den Store: Det är
på tiden att människorna, särskilt de som kallar sig
antroposofer, börjar handla och agera. Var och en som i
andevetenskaplig bemärkelse handlar i Kristus har som jag ser det
rätt att kalla sig antroposof, om han eller hon vill det.
Varje människa måste
själv bestämma var och hur hon ska
agera. För de flesta är det närapå omöjligt
att agera inom alla områden där det skulle vara
nödvändigt. Därför är det bättre att
koncentrera sina insatser på områden där man tror att
man kan uppnå något, så att man inte bara splittrar
sig. Om man ser det så behöver ens handlande inte
nödvändigtvis innebära att man arbetar politiskt. Ingen
människa blir en sämre människa bara för att hon
inte ser sin uppgift inom politiken.
Å andra sidan bör det
andevetenskapliga innehållet inte avhålla någon
från att ägna sig åt politik. Mycket skulle kunna
komma igång i rätt riktning i världen om det skulle
lyckas att föra in andevetenskapligt innehåll i politiken
och i näringslivet. Även Kristus handlade politiskt för
2000 år sedan genom att avstå från att göra
motstånd mot statsmakten.
Läsarfråga: Det som
den Store säger om antroposofiska sällskapet och två
typer av antroposofer tycks mig stamma från det
förgångna. Problemet idag är väl snarare att det
är svårt för oss att finna den sköra balansen
mellan att leva som en nutida samhällsmedborgare och samtidigt
praktisera äkta, levande esoterisk skolning?
Den Store: Om ni vore er själva skulle det inte finnas
någon obalans inom er. Äkta medborgarskap är levande
esoterisk skolning. Även i tunnelbanan kan man vara en äkta
antroposof!
Jag ser ett problem med de många
olika roller som
människan så gärna skapar åt sig. På
morgonen älskare, till frukost pappa, sedan chef i fyra timmar,
kollega en timma, fyra timmar chef igen, två timmar pappa, en
timma fotbollsspelare, två timmar kompis. Onsdag kväll tre
timmar antroposof. Söndag förmiddag två timmar kristen.
Var någonstans finns jaget? Varför kan inte antroposofen
spela fotboll och älskaren vara en antroposofisk kompis? På
grund av samhällsmedborgarskapet?
Läsarfråga: Är
Rudolf Steiners språk verkligen föråldrat? Jag
uppfattar det tvärtom som ett framtidens språk. Det
innehåller inte några suggestiva element och låter
människan vara fullständigt fri, samtidigt som det utmanar
den levande människans inre aktivitet. Består då inte
uppgiften i att vi bör ge människorna – särskilt
ungdomarna – en introduktion till detta språk, i stället
för att så att säga modernisera språket på
ett intellektuellt vis? Uttryckt på annat sätt: Handlar det
inte om att utveckla en blick för formerna, att lära sig se
anden som råder i dessa former och låta sitt eget
språk befruktas av detta?
Den Store: Det vore
mycket önskvärt. Vad gäller Rudolf Steiners språk
är det så att många av de begrepp som Steiner
använder inte längre är i bruk bland dagens ungdomar.
Det finns säkert möjligheter att förklara för dem
vad det ena eller andra ordet betyder. Men man kan även
översätta dem. Det händer inget annat än det som
sker när man översätter Rudolf Steiners verk till ryska.
Ingen människa skulle komma på tanken att
översätta dem till föråldrad ryska. Tiden
går! Varför ska man då inte ändra böckerna
även på tyska?
Även det konstnärliga
momentet är ett barn av tiden.
Skönheten däri förblir. Trots detta är
skönhetens uttryck
annorlunda vid en annan tidpunkt. Betraktar man
dessa verk utifrån en rent konstnärlig aspekt, så
behåller bara den ursprungliga konsten originalets form. Den
kan inte översättas. Även Shakespeare är original
bara på sitt eget språk. Men andevetenskap är
långt mer än bara konst. Kunskapen om den måste
följa med tiden.
Läsarfråga: Skulle ni
vilja hjälpa till med inrättandet av en andra klass vid den fria
högskolan för antroposofi?
Den Store: En andra
klass vid den fria högskolan för antroposofi, som också
verkligen leder vidare, kan överhuvudtaget inte inrättas utan
vår hjälp. I det här fallet menas hierarkiernas
hjälp och naturrikenas hjälp, helt oberoende av
händelserna här i kvarnen. Det som pågår här
är ett forum för kommunikation mellan människor och
översinnliga väsen. För en andra klass vore detta inte
så lämpligt, eftersom kommunikationen bör börja
på en plats där den andra klassen då inkarnerar
för första gången. Även de stora elementarandarna
kommer att delta i detta, eftersom en mer omfattande kunskap om deras
riken och tillstånd idag ännu inte finns i tillräckligt
stor utsträckning. De icke-mineraliska förhållandena
måste träda fram mycket tydligare inför
människornas själar. Det är dags att människan
förstår det väsensartade hos dessa
tillstånd.
Ursprungligen
publicerad i Was die Naturgeister
uns sagen och Neue
Gespräche mit den Naturgeistern,
Flensburger Hefte Verlag 2003.
Svensk text © 2009 Nova
Förlag, Lund. Översättning: Therése
Lindberg, Helena
Rödholm Siegrist.
|